Efter årets tomatodling får jag nog nedgradera mig själv från “hatare” till “tveksam optimist”. De flesta sorterna som jag odlade i år var ju faktiskt helt okej, rentav riktigt trevliga. Men en av dem åker ut med huvudet före och får ge plats åt några nya sorter som jag vill prova nästa år.

Min relation till tomater är komplicerad, vi har inte alltid kommit överens. Det tog många, många år innan jag stötte på en tomat som jag tyckte var god på riktigt. Och vilken tomat sen! Den nattsvarta Black Beauty har klassats som världens godaste tomat och jag håller till stor del med. Men trots sin utsökta smak och de varma minnena jag har kopplat till vårt första möte, så ska jag minska på antalet plantor av just Black Beauty till nästa år. Istället ska en annan stjärna få ta mer plats, och jag vill såklart prova några nya sorter.

Att odla smaker

Ett tag såg det ut att bli ett riktigt tråkigt år för mina tomater. När jag så smått kunde börja skörda så var det en stor besvikelse som mötte mig. De smakade ju skit? Obehagliga flashbacks passerade i min hjärna när blaskiga, lätt sura tomater spottades ut i gräset utanför växthuset (ibland rakt ner på golvet). “Jag visste det!” utbrast jag (nästan malligt). Jag hatar tomater. De är vidriga! Men när resten av familjen, de som aldrig titulerat sig som tomathatare, upplevde samma besvikelse så förstod jag att problemet låg djupare än på mina smaklökar. Nere i jorden närmare bestämt.

Jag hade fyllt bädden i växthuset med massor av hästgödsel och kompostjord. Ett vinnande koncept, har jag tyckt under flera år. Men, jag har såklart inte så bra kontroll över vad den här näringskompotten faktiskt innehåller. I hästgödseln finns det alltid mycket kväve och kalium, men andra näringsämnen kan variera ganska kraftigt och i år visade det sig att det inte var tillräckligt med framför allt magnesium och kalcium. Det här påverkade både blad och frukter på mina plantor. Om det då dessutom är lite överdriven tillgång på kväve så utvecklas ganska stora, men smaklösa tomater. Situationen räddades upp med hjälp av flytande specialnäring åt tomater och plötsligt mognade de snabbare och smakade bättre. Sommaren var räddad!

De godaste tomaterna

De flesta sorterna som jag odlade i år var (efter näringsjusteringen) riktigt, riktigt goda. Mina favoriter tycks vara och förbli de mörka sorterna, men några orangea vänner är även de varmt välkomna tillbaka nästa år. Här nedan är de sorterna som jag uppskattade mest.

• Black Beauty – Fortfarande den med bäst smak! Men jag ska faktiskt minska på antalet plantor och bara hålla mig till en enda (känner mig själv, det blir nog 3) nästa år. Tomaterna mognar långsamt på grund av sin stora storlek och de spricker nästan alltid vilket släpper in mögelsporer. Lite jobbig att hantera ibland på grund av det.
• Shadow Boxing – En ny favorit! Eller ny är den egentligen inte, jag odlade den även förra året. Men det är först i år som jag inser hur mycket jag uppskattar den. Otroligt god, bra storlek, mognar ganska snabbt och spricker aldrig. Den här vackert röd-svart-strimmiga hjälten måste det bli mer av nästa år!
• Naranja – En liten fin orange körsbärstomat som är så söt och god att man kan äta den som godis. Ger riklig och ganska tidig skörd.
• Mandaline – En orange bifftomat (inte en av de största) med frisk, lite fruktig smak. Har också gett god skörd och håller ihop ganska bra trots sin storlek.

En ut, tre in!

En av sorterna som jag odlat i år känns nu helt meningslös för min del. Det är lagringstomaten Donatellina. En lagringstomat kan förvaras länge inomhus och ger på så vis “färska” tomater långt efter säsongen egentligen är över. Jätteroligt, kan man ju tycka. Men jag gillade inte den färska smaken på de här tomaterna och ska de då bara användas i matlagning så kan jag göra det med mina andra sorter nu och sedan frysa in såser och annat gott. Jag ser nog inte riktigt poängen i att ge plats åt den här varianten. Men kanske måste jag charmas av kvistarna med röda droppformade tomater, fint upphängda i skafferiet, innan jag ger min slutgiltiga dom.

Nästa år vill jag ju såklart ge plats åt några nya kandidater. En av dem har jag redan smakat och vet att jag gillar, en annan är jag väldigt nyfiken på och en tredje är något av en utmaning.

• Chocolate Cherry – En mörk körsbärstomat med söt god smak. Denna vet jag att jag tycker om, så det blir ett säkert kort.
• Alice’s Dream – En vacker, spännande bifftomat i mörkgula till bruna nyanser. Ska vara riktigt god och ge bra skörd.
• En grön tomat – Lite oklart kanske. Jag har ännu inte hittat en grön tomat som jag tycker om, men det vore ju kul att göra det! Här får jag göra lite efterforskningar innan jag bestämmer mig för exakt sort.

Planeringen har börjat

Inför nästa år blir det alltså lite omprioriteringar och nya bekantskaper. Det ska bli riktigt roligt! Jag har bestämt mig för att odla tomaterna i samma bädd som detta året. Därför behöver jag tömma ut jorden och använda den till något annat istället. Odlas tomater i samma jord år efter år så frodas nämligen skadliga nematoder som orsakar sjukdom på plantorna. Om jag inte sanerar jorden riktigt väl med tagetes förstås. Men mer om det en annan gång!

/Ellen